Eget material

Eget material

Musikaliska anteckningaranna mikrofon svartvit

Jag har sjungit och uppträtt i över 30 år. Jag sjöng mitt första solo som 7-åring och har sedan dess stått på scen. Vägen har gått genom musikskola, teater- och musikalarbete, piano- och sånglektioner, kultur-och musikprofil på gymnasiet, körtävlingar, rock- och bluesband, solist på bröllop och dop, och mängder av musikprojekt och studiosång. Att idag även jobba som sångcoach är dock bland det roligaste jag gjort! Skrivandet då? Jo, det har alltid funnits där, och texterna och tonerna verkar aldrig sina…

Jag började skriva eget för ca 20 år sedan. Som med allt skapande så har resultaten varierat. När man skriver så är det en böljande process, där gammalt och nytt rinner ur en om vartannat. Under processen skapas det musikaliska anteckningar när jag skriver. Sedan kan jag bygga vidare på dessa tillsammans med andra musiker. Så här lägger jag löpande ut olika anteckningar, vissa nästan helt klara, andra någonstans mitt i…

I’ll see you in my dreams

I’ll see you in my dreams (Bruce’s song)

Text & musik: Anna Bylin

Bruce’s song har en lite speciell bakgrundshistoria. Mina föräldrar är skilda och när jag var 13 år så träffade mamma Bruce. Jag hade lyxen att få ha både min egen kärleksfulla pappa, och dessutom en underbar bonusförälder i Bruce. Pappa och Bruce hade också en fin relation vilket gjorde att jag alltid kände ett stort stöd hemifrån i allt jag tog mig för.

Bruce föddes i USA på 1930-talet och arbetade som konstnär, umgicks med och i samma kretsar som Frank Sinatra, konstnärer som Alexander Calder och andra kreativa personligheter i New York på 50- och 60-talet. Han reste sedan runt om i världen och livnärde sig på sin konst. Men han var också en duktig kock och när han såsmåningom bestämde sig för att bo i Spanien startade han en restaurang i en 300 år gammal kvarn. Där fick mamma en dag jobb och resultatet av det blev ett 20-årigt äktenskap med en kärlek större än allt jag någonsin läst om eller sett på film.

Jag brukar säga att tillsammans gav mina tre föräldrar mig ett komplett liv: mamma har lärt mig allt för att överleva var som helst, pappa har lärt mig allt om att våga tänka annorlunda och utveckla mig själv och mina idéer. Och Bruce har lärt mig att leva. Att se livet, notera de små nyanserna, uppskatta skönheten i allt. Hur lite man behöver för att vara lycklig. Och jag har verkligen levt ett både stort, händelserikt och rikt liv. Mycket av allt; gåvor, kärlek, resor, stora utmaningar, stor sorg och stor glädje.

År 2012 gick Bruce bort efter att ha kämpat i över 10 år med Parkinsons. Det är en sjukdom som gör att alla muskler skakar och krampar ofrivilligt och du kan inte få dem att sluta. Du blir helt handikappad och så småningom uppstår demens och verkligheten döljs bakom slöjor. Mamma vårdade honom ensam hemma länge, nästan in i det sista. Jag försökte hälsa på så ofta jag kunde. Men vi bodde och arbetade då i olika länder. Sista fyra åren av Bruce liv bröt min egen kroniska inflammationssjukdom ut, så jag fick svårare att resa långt. Så vi sågs sällan men pratade i telefon, skrev brev och skickade små kort.

Bruce avslutade alltid alla telefonsamtal och brev med ”I’ll see you in my dreams, toots”. Jag visste att tiden hade börjat rinna ut, och jobbade hårt för att hinna klart det enda jag kunde ge honom så att jag fanns hos honom även om jag inte kunde vara där fysiskt. Jag skrev den här sången till honom, och för mamma som också behövde få stöd. Och för mig själv, för att vi inte skulle glömma bort allt fantastiskt som vi upplevt och skapat tillsammans. Den blev nästan klar, men jag hoppas en dag kunna spela in den mer komplett i både sång, arr och mix.

Jag spelade den för Bruce sista gången jag såg honom, och sen fick han behålla inspelningen så han kunde höra min röst varje dag. Jag saknar honom så mycket och han finns med mig varje dag! Bruce fick mig att lova att jag skulle spela hans sång för världen, skicka in den någonstans och göra något av den. Så jag börjar här.

A little bit of country…?

Angel in disguise

Text, musik & sång: Anna Bylin

Jag har alltid varit en country-influerad sångerska när det gäller röstteknik, även mot min vilja! Det är något i min röst som landar rätt med country-soundet. Så  jag har med åren kapitulerat – eller förhoppningsvis mognat – och insett att det här är en genre jag behöver utforska mer. Jag har långt kvar men jag känner idag ett sug efter att sjunga mer country-covers, och också arra min egen musik mer åt det hållet. Den här är inte färdig. Den kommer att få en annan uppbyggnad med mindre repetitiva moment i ett pop-countryarr.

 

Foto: leafoto samt Anna Bylin